Kära Ester!

Texter om feminism och kristen tro

Ninna Edgardh Beckman • Helene Egnell • Gunilla Lindén • Maria Kjellsdotter Rydinger • Eva Brunne

Förord av Ami Lönnroth

2006, 158 sidor, häftad, isbn 91-88552-67-5, ca-pris 159 kr

Är kyrkan ohjälpligt patriarkal? Försöker den hålla Gud instängd »bakom människogjorda staket» och sätta orimliga gränser för kvinnors möjligheter till delaktighet och mänskligt växande?

När Ester Lutteman 1957 meddelade att hon skulle gå ur Svenska kyrkan väckte det berättigat uppseende. Hon var en av sin tids mest kända och respekterade kvinnliga teologer och hade haft flera viktiga förtroendeuppdrag inom kyrkan. Just därför blev hon så illa berörd av den debatt som förts inför kyrkomötets beslut att inte tillåta prästvigning av kvinnor. Hon kände sig inte längre hemma i kyrkan. Att följande års kyrkomöte fattade ett annat beslut i vigningsfrågan ändrade inte hennes hållning. Det var inte beslutet i sig som fått henne att lämna kyrkan utan det kvinnoförakt som hon upplevde att Svenska kyrkan stod för. Är situationen annorlunda idag, femtio år senare?

I Kära Ester! reflekterar några kvinnor, alla verksamma i Svenska kyrkan, över sitt förhållande till kvinnorörelsen och kyrkan. Hur har kvinnors situation i samhället och i kyrkan utvecklats sedan Ester Lutteman fattade sitt beslut? Författarna anknyter såväl till teologisk och feministisk teoribildning som till sin personliga bakgrund. Resultatet är en bok som uppmanar till eftertanke. I en tid när debatten om feminismen väcker starkare känslor än på länge bidrar författarna med sakkunskap och personliga perspektiv. Läs boken som en inbjudan till samtal. Läs den på egen hand, eller tillsammans med andra. Kontakta Sensus [klicka här] om du vill starta eller vara med i en studiecirkel kring boken.

»De kvinnliga teologer som här ger ord åt sin kamp med både den kyrkliga och den feministiska traditionen möter ett annat samhällsklimat både i och utanför kyrkan än Ester Lutteman gjorde. På många sätt har de fått det mycket lättare, tillträdet till prästämbetet inte minst. Men på andra sätt har de möjligen fått det svårare nu när de mest uppenbara hindren för jämställdhet inom kyrkan är undanröjda … De vittnar om både en kyrka och en kvinnorörelse som vill förhålla sig till sin historia men vägrar fastna i gamla hjulspår.»
Ur Ami Lönnroths förord.

© ARCUS 2006, senast uppdaterad 2006-10-07